Egen tid?

När ska man egentligen hitta egen tid?
Att gå på den där länken alt. gym alt. zumba/core/combat bla-bla-bla som man borde gå 3ggr/vecka. Eller att gå på ansiktsbehandlig/manikyr/pedikyr/frissa/solarium bla-bla-bla som man bör gå minst 1ggr/6 veckor (...för att kunna kalla "en riktigt kvinna som tar hand om sig själv").

Sen ska man oxå hinna umgås med familjen, riktig familje-kvalitetstid. O med gubben. O har man husdjur ska man ju hinna gosa o fixa o dona med dem oxå. Så när kan man sen bara slappa? Läsa den där boken djupt nere i länsstolen, smuttandes på ett glas rödvin (helst årgång, så klart...) insvept i filten o bara mysa...? Typ kl 02-03? Ajo, då ska man hinna med sin skönhetssömn, minst 8 timmar. Vilken lyx det skulle vara...

Nu tänker säkert nån att sluta gnälla kärring, du har själv valt att skaffa man, hus o barn - stå ut med det. Jovars, skulle inte byta bort dem för alla pengar på jorden! Men ibland sku det vara skönt att bara få tänka på sig själv, vara självisk i minst 48 timmar - i ett sträck.

Chicken race bland fotgängare

Idag åter märkte jag att en viss åldersgrupp tror att de alltid har förkörsrätt, vare sig de är till fots, cyklar eller åker bil. Denna åldersgrupp är ca 55-70 åringar. Tar sig fram otftast som par (man o kvinna) eller som en flock (i allmänhet kvinnor). Dessa tror att de har förkörsrätt, alltid. Rakt fram, inte väjer jag inte.

Nu har jag tagit strid emot dessa drullar. För jag ser det som så: om jag kommer med barnvagn, hund o ytterligare en pulka (klafsande i snömodd o snön vräker ner) på min sida av gångbanan - då tusan är det inte jag som ska väja för den där ena personen som kommer rakt emot mig! Vem har kanske en aning lättare att väja? Jag med barnvagn, hund o hela baletten, eller tanten som har bara sig själv o sina fötter att fundera på???

Idag i affären skuffade jag åter på en av de verkligen inte lättstyrda bilvagnarna (långa som fan o så fallet vändradien enorm). Så kommer då tant brun o herr blå, sida vid sida, spatserande rakt emot mig. Väjer de? Självfallet inte. Väjer jag? Absolut nej! Tänkte som så, att om vi krockar lär deras isbroddsprydda små fossingar ta större stryk än vår bilvagn. Hahahahahaaa! O hornen växte åter någon millimeter... Men så just innan vi kolliderade, stannade herr blå o svängde in bakom sin fru(??) o sade; du tycks ha svårare att svänga än vi. Varpå jag log ödmjukt o sade med sammetslen stämma: Tack snälla Ni, dessa vagnar är inte gjorda för att svängas med.

Jag 6 poäng - gamlingar 0.

Empati

Nån har påstått att man kan lära barn empati. Alltså de som inte har förmågan att känna empati, kan lära sig det. Hmmm... säger jag.

Har under min karriär bland barn o ungdomar märkt att det är nog inte en hel sanning. Förmågan att känna empati kommer nog från barnet själv. Ett ypperligt exempel kommer från vår 3åring igår: Jag hade på digiboxens hårdskiva "Sydänäänet" som handlar om Ekenäs BB, och för att det inte kom ngt annat av värde på TV o de andra lekte tänkte jag att nåh, vi ser då. 3-åringen släppte vad han hade för sig, PÅ MOMANGEN, o kom på soffan o tittade på babysar, förlossningar o andra barn i TV:n. Blickstilla. Intresserad. Frågade en massa. O när programmet tog slut var han uppriktigt lessen att det tog slut.

Vi var stumma av häpnad. Vår lilla trotsande skrikande galning, satt blickstilla i 30 minuter o tittade på babysar. O på barn. O på förlossningar.

Vem var det?? Jo, det var vår empatiska 3åring. Han finns! Hurra!!!

Att börja

Har en tid funderat på att nu jäklar ska jag börja blogga. Men alltid tar tiden, inspirationen slut - eller så kommer något annat ivägen.

Det här bloggen kommer inte att bli en berättelse om mitt liv, eller mina barn (har läst alltför många barn&liv-bloggar...). Nä det här blir väl min almänna klagomur. Saker som jävlas. Idioter jag tappar nerverna på. I synnerhet medtrafikanter... Saker som händer alla o envar. Roliga saker. Komiska saker. Jävliga saker som blir komiska efter några månader.

Visst, en o annan bajsblöja kommer väl att nämnas. Liksom nåt utbrott av 3-åringen.

Följ med så ser ni vad som kommer att hända. Jag är själv lika intresserad som ni, ja eller så int... ;)