Saknad

Intressant hur saknad kan ta sig i uttryck, helt beroende på ålder, tid på dygnet o trötthet. Min 3-åring skriker som en galning då han har lessamt efter någon eller något. Jag å andra sidan blir slagen i huvudet med ett bobollsträ varje gång saknaden slår in.

Jag har de senaste dagarna saknat min Ebbana något fruktansvärt. Om jag är riktigt inne i min egen värld kan jag höra henne gå omkring i huset, klorna knapprande mot golvet. Om jag är ute kan jag "se" henne komma springande så det dundrar i marken, med tungan dinglande i ena mungipan o en uppsyn som visar att guuuu va kul det här är! Ibland hör jag henne sucka på sin plats, nu somnar hon. Sen slår det mig, i följande microsekund, att det är bara min hjärna som spökar. O då slår saknaden hårt, stenhårt.

O följande bild är när hon kryper upp i min famn, slickar min hand o drar sitt sista andetag.