Idag åter märkte jag att en viss åldersgrupp tror att de alltid har förkörsrätt, vare sig de är till fots, cyklar eller åker bil. Denna åldersgrupp är ca 55-70 åringar. Tar sig fram otftast som par (man o kvinna) eller som en flock (i allmänhet kvinnor). Dessa tror att de har förkörsrätt, alltid. Rakt fram, inte väjer jag inte.
Nu har jag tagit strid emot dessa drullar. För jag ser det som så: om jag kommer med barnvagn, hund o ytterligare en pulka (klafsande i snömodd o snön vräker ner) på min sida av gångbanan - då tusan är det inte jag som ska väja för den där ena personen som kommer rakt emot mig! Vem har kanske en aning lättare att väja? Jag med barnvagn, hund o hela baletten, eller tanten som har bara sig själv o sina fötter att fundera på???
Idag i affären skuffade jag åter på en av de verkligen inte lättstyrda bilvagnarna (långa som fan o så fallet vändradien enorm). Så kommer då tant brun o herr blå, sida vid sida, spatserande rakt emot mig. Väjer de? Självfallet inte. Väjer jag? Absolut nej! Tänkte som så, att om vi krockar lär deras isbroddsprydda små fossingar ta större stryk än vår bilvagn. Hahahahahaaa! O hornen växte åter någon millimeter... Men så just innan vi kolliderade, stannade herr blå o svängde in bakom sin fru(??) o sade; du tycks ha svårare att svänga än vi. Varpå jag log ödmjukt o sade med sammetslen stämma: Tack snälla Ni, dessa vagnar är inte gjorda för att svängas med.
Jag 6 poäng - gamlingar 0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar