Sovarrangemang forts. på nattens funderingar

Tack snälla för underbara o sporrande kommentarer Åkerhyddan o Fina Fisken!
Orsaken till varför jag skrev om det här är att jag i fler fall stött på dessa personer som tycker att vi "skämmer bort" våra barn då jag sover med dem. Vi har ett lite annorlunda arrangemang pga att min man sover jättedåligt. Jag sover på en madrass i ungarnas sovrum. Vi har prövat på att sonen får komma "på skarven" men min man sover efter det inte en blund. Jag som sku kunna sova genom tredje världskriget har inga problem. Så alltså jag sover med ungarna, på en madrass. Det har jag gjort nu i snart ett år. Men vi sover. Någorlunda hyggligt, enligt andras måttstock, urkasst...

Första gången jag fick ett riktigt uppmuntrande ord ang. vårt sovarrangemang var av ledande läkaren på barnpsyken då vi talade om hur vi sover. Vår son har sovit dåligt-urkasst i hela sitt 5-åriga liv, och som vi har kämpat o sökt hjälp till höger o vänster. Ganska tidigt "gav vi upp" och lät han sova med oss, och vi fick sova minst 6h/dygn. Med andra människors höjda ögonbryn som svar... Vi gav ju efter alltför lätt!? Så jag har lärt mig att försvara oss mot andras förståsigpåkommentarer. Men jag är urless på det. Varför kan folk bara inte låta andra leva sitt liv på sitt sätt?! Så då ledande psykiatern sa att det är ju bra att vi har hittat ett fungerande system, satt jag med munnen öppen o kippade efter luft.

Den här natten ville sonen somna bredvid mig igen. Det har pågått i nån vecka nu. Och det är klart han får, när han har somnat lägger jag honom i egen säng. Det blir lite trångt på vår 80 cm madrass. Inatt kröp han vid nåt tillfälle ner till mig och vi sov nära o svettigt. Men då jag har sömnens gåva gör det inget! Ganska mysigt tom... Men flera nätter på raken går inte, då ger min rygg vika då jag är tvungen att sova i så konstigt ställning.

Min stora kille som är så liten.

Sova

Om man älskar någon är det ju det bästa att få sova tillsammans? Ligga tätt intill. Andas i samma rytm. Som en scen ur en romantisk film eller serie.

Varför får då inte dagens barn sova tillsammans med sina föräldrar? Vi är deras största kärlek och deras trygga hamn i en ganska kaotisk värld. Varför får de inte sova med oss och känna närhet o trygghet när mörkret faller?

Jag undrar över detta då vår äldste, vår son, alltid från första andetag sovit gott endast då han sover med oss (mig). Vi har prövat de flesta sömnskolor, som har stupat efter några dagar. Han faller tillbaka i gamla spår. Och sover dåligt. Då han får sova med oss, mig, sover han. Då han har sina mardrömmar bredvid mig klarar han sig bättre ur dem. Han känner sig trygg.

De senaste kvällarna då han har lagt dig, lägger han sig tätt intill. Lägger huvudet på mitt bröst. Och somnar till mitt hjärtas slag. Han säger, just innan han somnar, mamma jag älskar dig. Det är det bästa plåstret efter en dag av kaos, glåpord och negativitet. Att då han lägger sig till ro vet jag att han ändå känner sig trygg med oss och älskar oss.

Varför skulle jag förunna honom det? Och varför anser sig många av, för oss okända människor, att det är något fel? För att barn ska sova i eget rum. Och mamma och pappa sover i eget sovrum.

Kan inte alla bara sova som de gör? Ni på ert sätt och vi på vårt? Hotar jag och min familj er på nåt sätt?