Väntrum

Hur många väntrum har jag inte sett på alla dessa år? Många. Ljusa. Trevliga. Ångestfyllda. Värst är väl de väntrum då man har ont, väldigt ont. Värst är väl de rum där man sitter o väntar på svar om sin närmaste tillstånd. Har den turen i oturen att det har jag inte (ännu?) varit med om.

Men att sitta som mamma i ett väntrum då sonen utför olika test med psykologen för att kartlägga hans problem, det är tammefan inte lätt det heller. Har gjort en s.k. hemdiagnos: sensorisk integrations dysfunktion. Det är i varje fall vad symptomen visar på. Men, som barnpsykens ergoterapeut sa, många barn med neuropsykologiska problem har även SI... Jaha. Just. På samma gång som jag verkligen vill veta vad som felas mitt trassel, vill jag i min moderliga enfald tro att detta är "något han växer ur". Men att få en diagnos är så, så definitivt. Men jag vet ju oxå att när vi vet vad som fattas honom kan vi hjälpa honom på alla möjliga sätt - o vår vardag bli (förhoppningsvis) lugnare. Om inte nu, så kanske om några år...?

Mitt hjärtas fröjd o glädje. Vi vet ta vara på de dagar som är bra. Och ni ska bara veta, de sätter jag in i min mentala tändsticksask som små glittrande pärlor. Som jag tar fram o rullar dem i min hand då det känns som om jag inte orkar mer. Lejonmoder. Lejonson.

Egen tid

Tänk va egen tid kan göra under! Klippte gräsmattan idag, första gången på jättelänge. Karln fick vara inne o ta hand om ungar, dammsugande o matgnäll. Bättre än yoga! Jessus, var som en ny människa när jag kom in - avgas- bensin- o gräsdoftande!

Världens sämsta...

...bloggare. Det är jag det. Får en knyck o så tar det slut. En knyck. O slut.

Men kanske nu då? Eller så e de oxå en knyck...

Så arg på mig själv!!!

För jag röker igen! S*****AN! O det värsta av allt är att jag egentligen inte behöver det. Känner inget krav inget begär (nåja kanske ibland, men inget panik-begär). O ändå tar jag mig en cigg eller två varje dag. Har jag möjlighet röker jag mera. För att jag kan. Helvete.

Så tänker nån nu, att is inte röka då! O jag svarar, som om jag inte tänkt på det! Men då det bara är så bäst med en cigg på morgonen. O har inte ryggrad att slänga det där paketet. För det kan ju komma ett tillfälle att röka i...typ...morgon?

Jävla idiot.

En av de där dagarna...

...då allt påminner om nånting. Allt får mig att gråta. Jag grät för helvet till Americas X facor-final delen! Det är länge sedan jag varit så här. Skönt på nåt sätt. Att bara låta tårarna rinna o renas. Ännu skönare då jag är ensam hemma o "har tillåtelse" att vara så här. Kanske det är just därför jag e sån idag.

Saknar mina små djur så fruktansvärt!! O jag vet inte hur jag ska stå ut med den känslan... Jag ser dem tillsammans i katt/hundhimlan lekande o springande så otroligt klart, att det är som om jag sku se dem på riktig. Är det verklligen möjligt att sakna djur så här mycket...????

Några sånger att gråta till:
Snowpatrol - Chasing cars

Leona Lewis - Run (...som för övrigt e en Snowpatrol orginal...)

Sku nån vara här nu sku jag säkert få en kram o höra frasen "Det blir nog bra". Jo, jag vet. Låt mig bara vara lite lessen, ok...?

Mordtankar

På riktigt, om det här vädret inte snart blir som det borde vara (kallt o snö) går jag snart bärsakagång! De senaste två åren har jag inte haft så hemsk vårdepression. I det närmaste obefintlig. Tror att det beror på att de senaste vintrarna har varit så snörika. Men nu, då det har regnat mer eller mindre fyra veckor i ett sträck o mörkt som i säcken, är jag rädd för att jag kommer att vara som ett monster då mars kommer... Om jag inte tagit livet av nån först. Guuu va jag HATAR det här vädret! X( Stackars dottern som har en mamma som ett utskitet lingon på sin födelsedag i april...

Feg jävel

Det är jag det. Då det känns jobbigt, blundar jag o låtsas som om det inte händer. Som med förra inlägget. Det blev för jobbigt. Öppnade gamla sår. Så jag blundade. Lekte struts.

Men jag måste ju ta tag i det igen, för om jag inte gör det kommer jag inte över det. Blir inte frisk på riktigt. Visst med medicineringen går det bra, men det tar bort bara symptomen. Nu märker jag att jag håller på att falla in i gamla spår igen.

O just därför skriver jag idag. Som en spark i baken. "Nu jävla kärring börjar du göra nåt åt saken!". Liksom.