Det är inte bara jag som fått ny diagnos. Min älskade förstfödda är nu på branten av sin första diagnos. Tacksam är jag dock att neuropsykologen inte satte en diagnos direkt, för det låser vidare undersökningar och rehabilitering. Men, men, men... Visst vet jag att han har storas problem på många områden, men att få höra det av många inom barnpsykiatrin och höra deras tankar inför sonens skolstart, fick mitt hjärta att knyta sig. Alltså enkelt sagt (i praktiken allt annat än enkelt) har han stora språkliga och spatiala (rumsuppfattning, tids- och platsbenämningar) problem kombinerat med väldigt lågt självförtroende. Så om jag tar min lärarroll och sätter lösa diagnoser för att förklara för ett proffs och för en lekman, är de dysfasi och dyskalkyli. Men som sagt det är endast mina egna gissningar.
Det här betyder att min älskade son kommer att börja sin skolgång i specialklass för dysfatiker. Som finlandssvensk lärare känns en specialklass som det sista alternativet, då vi har en skolmiljö där man skall integrera specialelever så långt det går. Men på mötet märkte jag att de finska esperterna (neuropsykologen, barnpsykiatern och barnpsykologen) tog det för givet att självklart börjar han specialklass! Vad är det för trams att sätta honom i vanlig klass med skolgångsbiträde? Nåjo, då jag faktiskt tänker efter är specialklassen det enda alternativet. För där får han bildstöd som han såååå behöver, det skulle han inte få i en vanlig klass. Och handen på hjärtat, i en åk 1 klass med 27 elever, hur mycket skulle assistenten verkligen vara "hans"? Och hur skulle han klara av att koncentrera sig i det oljudet 26 andra har? Nä. Specialklassen är nog hans grej.
Men ont tar det. Jävligt ont.
Jag kan bara föreställa mig hur det känns, har ingen aning. Ibland sku det vara skönt att inte veta och kunna så mycket och bara vara lejonmamma och agera med hjärtat. Tror ändå det gynnar din gosse att du har förkunskaper. Stora grupper har ni i skolan och jag kan ibland tycka att vi har en övertro på assistenter. Tänk att våra små börjar skolan, helt otroligt!
SvaraRadera