Min kille var första gången på jättelänge hos talterapeuten igen. Denna gång hos den finska. Vi bestämde i våras att han skall gå i finsk skola, då den svenska och finska talterapiundersökningarna visat att han finska är en aning starkare än den svenska. Det går fortfarande över mitt huvud hur det är möjligt att killen har finskan starkare än svenskan - jag och lillesyster talar svenska, han har varit långa tider hemma ensam med mig och han har gått hela sitt liv i svenskt dagis. Men ändå är finskan starkare och han säger själv att han förstår finskan bättre.
Lilla läraren i mig har under årens lopp upptäckt att det finns ord han verkligen inte lär sig på svenska, de helt enkelt bara inte fastnar. Allt vad "spegling av språk" dvs man speglar barnets mening/ord (-böjning,-val) har aldrig fungerat med honom, aldrig. Och nu då jag speglar lillesysterns tal uppfattar hon det och rättar sig. Otroligt vilken skillnad!
För att återgå till talterapin. Terapeuten gjorde igen en allmän undersökning, då det är så länge sedan han gått i finsk talterapi. Och hör och häpna, han har gjort jättestora framsteg! Nu ligger han t.o.m. inom sin egen åldersnivå, i den lägre kanten, men ändå! För ett år sedan låg han på en 3-årings nivå, både på finska och svenska. Min lilla kille, blir stor vare jag vill eller inte...
Lyckan består av små bitar. En här och en där, det blir nog bra ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar